Att stå ensam är något av det svåraste man kan göra. Men det är ändå något man måste klara av. Ingen människa kan leva ensam i hela sitt liv. Men man måste kunna stå ensam någon gång i livet. Annars blir man för beroende av andra. Man blir ett lätt offer för de som vill ta över ens liv. För de som vill ha kontrollen över andra. Det är svårt att bryta den makt sådana personer får över en, men det går. Jag har gjort det. Jag förlorade mycket när jag bröt hans makt. Men det jag på längre sikt har vunnit och kommer att vinna överväger allt jag har förlorat. Jag har förmodligen lång väg kvar innan jag kan stå ensam. Men en dag kommer jag dit. En dag kommer jag att må bra...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vännen vad jag blir glad, kramis
Skicka en kommentar