Få vänner är menade att vara kvar. De flesta ska bara finnas i ens liv en kort stund. De fyller en funktion för ett ögonblick och försvinner sedan vidare till andra mål. Ibland inbillar jag mig att jag har hittat en av de där få som ska finnas kvar men jag har alltid haft fel. Av någon anledning har jag aldrig slutat hoppas men jag har slutat tro. Jag blir inte längre förvånad när någon lämnar mig och går vidare. Men tro inte att det inte gör ont. Jag tror inte det finns mycket som är mer smärtsamt än att bli lämnad. Känslan av att inte räcka till som följer ett uppbrott är förlamande. Tårarna som rinner verkar aldrig sina.
Men är det då värt det? Ja. Alltid. De vänner som passerar ger dig alltid något som du kan bevara i ditt hjärta. Jag har insett att det ligger en viss sanning i det man alltid får höra. "Det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte ha älskat alls."
Till er alla som läser detta: Ta tillvara på de vänskaper ni har. Ni vet aldrig hur länge de finns kvar.
Till den bästa vän jag någonsin haft: Lycka till. Du finns i mina tankar. Jag älskar dig Emma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar